Jag kan ingenting om fiske, men jag har förstått att det är något alldeles speciellt och magiskt med detta fina fritidsintresse. Det är manligt, men ändå mjukt, det är poetiskt och praktiskt på samma gång och det ger utövaren möjlighet att hänge sig åt ytterst verklig verklighetsflykt. Det är en sport som verkar attrahera män (visst, visst, en och annan kvinna också, men främst män) från alla åldrar och samhällsklasser. När jag var tonåring i en förort till Göteborg, var det alltid de allra värsta värstingarna som hade slagits, supit och spytt utanför fritidsgården på fredagkvällen som på lördag morgon åkte iväg och fiskade.

I år har Statistiska Centralbyrån på uppdrag av Fiskeriverket gjort en undersökning om svenskars fiskevanor. I resultatet kan man läsa att 3,1 miljoner personer i Sverige är intresserade av fiske, men bara (!) 1,8 miljoner personer fiskade under 2004. Vidare får man veta att svenskarna spenderade nästan 3 miljarder kronor på fritidsfiske, något som jag tycker är helt vansinnigt – varför min man måste ha dyra Buster Jerk-wobblers och inte kan nöja sig med några feta maskar från trädgården övergår mitt förstånd. Enligt undersökningen är de största anledningarna till varför man fiskar ”avkoppling från vardagen” och ”naturupplevelse”. Intressant är att män ser ”avkoppling från vardagen” och ”möjlighet att vara ensam” som viktigare anledningar än kvinnorna, som i större utsträckning än männen tycker att poängen med fisket är ”samvaro med familj och vänner”. Den totala fångsten bland svenska fritidsfiskare 2004 uppgick till ca 58000 ton och mest av allt fångas aborre, gädda, sill/strömming, öring och makrill. Det stod ingenting i undersökningen om antal dagar med tomma fiskhinkar, bottennapp och genomsura strumpor. Visste ni förresten att det finns en kalender som anger årets bra och dåliga fiskedagar? Jag vet inte vilka faktorer de baserar denna kalender på, men i mina öron låter det lite New Age.

Nej, hade jag varit fiskeintresserad så skulle jag satsa på lax. Jag skulle köpa mig ett par vadarbyxor, sitta hemma och knyta flugor på kvällarna och sedan bege mig ner till Viskan och svänga spöt sådär tjusigt. För det är väl så man gör? Eller? Jag menar, varför ska man ödsla pengar, tid och energi på att fånga sega gäddor eller beniga aborrar när man kan fånga lax. Eller regnbåge. För visst förekommer det viss oklarhet när det gäller dessa arter och hur de benämns? Lax och regnbåge är två helt olika fiskar. Havsöring kallas ibland för lax, men det är helt fel. Och forell finns inte.

Laxen till festreceptet nedan köpes med fördel hos den lokala fiskhandlaren – han har stora, fina filéer och han kan hjälpa dig att ta bort skinnet.

Dilldoftande laxfläta

4 portioner

Ingredienser:
1 hel laxfilé, ca 1 kg
1 dl olivolja
½ pressad citron
1 rejäl knippe dill
salt, peppar

Sås:
3 msk olja
3 msk mjöl
4 dl mjölk eller mer
fiskbuljong-tärning
(upplöst i lite hett vatten)
½ pressad citron
gräslök

Skär försiktigt bort skinnet på laxfilén om du inte redan bett fiskhandlaren göra det.
Skär filén i tre långa remsor och lägg dem att dra några timmar i en marinad av olivolja, citron, klippt färsk dill och salt och peppar.
Ta upp laxremsorna ur marinaden och fläta ihop dem till en fin fläta i en ugnseldfast form.
Stek längst ner i ugnen (på 200 grader) i 40 – 60 min beroende på storlek (täck med folie vid behov)
Medan flätan är i ugnen kan du passa på att koka potatis och späda grönsaker samt göra sås.
Rör snabbt ihop olja och mjöl på medelhög värme.
Tillsätt mjölk kontinuerligt medan såsen tjocknar (var noga så att den inte bränns)
Häll i den upplösta buljongtärningen, pressad citron och en näve hackad gräslök.
Tillsätt mer mjölk tills du har fått den rätta konsistensen.
Smaka eventuellt av med salt och peppar.