Vi vet egentligen inte alls vad vi får i oss genom dagens mat när kemikalier så flitigt döljs bakom E-nummer. Frågan är varför producenterna packar sina produkter så fulla med dessa ämnen. Det är lätt att luras till att tro att det är för konsumentens bästa, att man använder sötningsmedel istället för socker för att konsumenten ska kunna fortsätta äta och dricka det han eller hon tycker om, utan att lägga på sig vikt.

I själva verket är det producenterna som tjänar på sötningsmedlen. Sötma framställd på kemiskt vis är nämligen billigare än vanligt socker. Tack vare lägre produktionskostnader får dessa företag större förtjänst och kan satsa mycket pengar på reklam, som lockar ännu fler att köpa deras produkter.

Men till vilket pris för våra kroppar?

Många av dessa medel är farliga, vissa utgör till och med en fara för naturen. Så är fallet med sötningsmedlet sukralos. Forskare befarar att ämnet påverkar vattenlevande djurs fortplantningsförmåga, eftersom att stora mängder kommer ut i vattnet. Det är nämligen så att strukturen är mycket lik miljögiftet DDT, och har därför egenskapen att stanna i naturen länge utan att brytas ned.

Eftersom reningsverken inte kan bryta ned ämnen uppskattar Naturvårdsverket att det sprids ca fem-sex ton sukralos i Sveriges sjöar och vatten varje år. Medlet är heller inte ofarligt för människor utan kan orsaka att tymuskörteln krymper, lever och njurar förstoras och att produktionen av röda blodkroppar minskar.

Det kanske mest omdiskuterade medlet, aspartam, har enlig många forskare negativa effekter på kroppen. En av effekterna, och kanske också en av anledningarna varför medlet är så omdiskuterat, är att aspartam omvandlas till metanol (dvs träsprit) i kroppen. Visserligen omvandlas också fruktsocker man får i sig genom frukter till metanol i kroppen, utan att för den sakens skull vara farligt. Skillnaden är att i det fallet är metanolen bunden till pektin, som också finns naturligt i frukter, vilket hindrar kroppen från att ta upp metanolet.

Vissa forskare har hävdat att aspartam ökar suget efter socker och därför har motsatt effekt än producenterna marknadsför. Man pekar på att när kroppen luras att tro att den fått socker ökar mängden insulin i blodet och man känner sug.

Oavsett om det nu mot förmodan genom forskning skulle bevisas att varken sukralos, aspartam eller några andra sötningsmedel är farliga för människan, så kan man omöjligtvis veta effekterna om ett par år. Därför borde vi vara mer försiktiga med vad vi äter, vi borde kräva bättre märkning av produkter som innehåller ämnen som inte funnits i naturen från början, ämnen som faktiskt är onaturliga.