”Det finns ett djup i föreställningen, som handlar om hur vi möter människor på flykt idag. Kan unga som växer upp idag relatera till vad som hände i Hudiksvall 1721? Kan vi väcka känslor? Det som hände då händer också i dag”, berättar Ulrika Beijer, producent och musikansvarig.

Cecilia Olsson, manusförfattare och regissör till musikteaterföreställningen 1721, tillägger med glimten i ögat:

”Manusarbetet. Det finns ju inte så många människor kvar att intervjua från den tiden! Men Lars Berglund, Lars Nylander och Anders Martinsson är några som har hjälpt till. Det finns också en hel del sägner och böcker – väldigt romantiserade – att ta del av!”

Lars Berglund, Hälsinglands museum, bär med hjälp av några frivilliga, fram en gigantisk inglasad tavla från år 1721 föreställande Hudiksvall. Så börjar berättelsen om kartan som stals av ryssarna just det året då musikteaterföreställningen 1721 utspelar sig.

”Det här är ett av de krigsbyten som ryssarna tog med sig när de plundrade Hudiksvall 1721. Den är lite eld- och vattenskadad, men det är ett spännande dokument från den här tiden!”

Publiken är fångad. En helt otrolig berättelse får liv.

Kartan är en geometrisk avritning av Hudiksvall 1698, bara några år innan ryssbränningen. En ganska färsk karta då med andra ord. Sven Bruhn har skrivit om detta i en bok om Hudiksvalls historia. Den 23 maj seglar ryssarna bort mot nya våldsdåd, och med dem kartan, som hamnar i Moskva.

Samtidigt växer pojken Sven Belter upp i Söderhamn. Han är åtta år 1721 då han tvingas avsluta skolan på grund av oroligheterna, för även i Söderhamn härjar ryssarna, ja längs hela den norrländska kusten.

Så småningom växer han upp till en stilig ung man och går både Handelsskola i Gävle och tar studenten i Uppsala. Han blir en uppmärksammad predikant och så småningom präst.

Han spelar också en viktig roll för vår karta!

Efter tjugo år utnämns han till hov- och legationspredikant. I juni 1744 åker han iväg till Ryssland. Där hittar han den geometriska kartan, räddar den och tar hem den till Sverige och Hudiksvall. Den 16 september 1745 överlämnar han den till staden och kartan placeras därefter i Rådhuset.

När byggnaden brinner drygt hundra år senare, 1879, räddas kartan igen, och hamnar enligt Sven Bruhns anteckningar i ett arkiv under många år. År 1950 förs den till Hälsinglands Museum där den sedan dess finns att beskåda.

Lars Berglund avslutar berättelsen med att lyckönska de båda projektledarna Cecilia Olsson och Ulrika Beijer genom att tillägga:

”Nu kan den användas i ert arbete med 1721. Tolka den så gått det går och stort lycka till!”